Riddarhyttan 2013

Årets mc-träff började med samling i Strängnäs. Som vanligt kom jag bland de sista till högen av hojar. Glada miner och förväntansfulla uttryck fanns överallt. Bland deltagarna sågs Sven Sjöström komma med följebil i form av en mindre lastbil rattad av Jane, för han litade inte riktigt på sin äldre Yamaha RD 350 att den skulle hålla hela vägen. Efter avprickning av alla deltagarna tog Uffe Sandström täten tillsammans med Kenneth Kanon och vi drog iväg genom Strängnäs norrut. Men inte så fasligt långt, för strax efter att vi kört över den gamla Strängnäsbron var vi framme vid tävlingsbanan. Så vi började årets tävlingar nästan direkt. Små färgglada konor placerades ut lite här och där och så var det klart för slalombana, tvärnit och väja framför ett hinder och inte minst konsten att håna domarna. Dessa utgjordes i år av tre spettor i samarbete. Det hindrade inte knuttarna att utföra de mest avskydda och obscena fingervisningarna och gester som skådats, till publikens stora förtjusning. Poäng delades ut och noterades på tävlingskorten.

Efter denna utmattande men glada övning drog sällskapet norrut på riktigt och vi åkte genom ett underbart vackert vårgrönskande mälarlandskap på små krokiga vägar som bara Kenneth kände till. Inte ens GPS navigatorn var helt säker på positionen. Små byar i vårskrud passerades en efter en. Orter som knappt fanns på kartan. Jag hade tankat fullt i Strängnäs så jag borde inte vara orolig för bränslestopp, men nog kollade jag lite ändå på tankmätaren och undrade var vi hamnat. Efter ett par timmar korsade vi E18 – ett känt objekt om man så säger – och fortsatte färden. I en av de små orterna var det så trångt mellan husen och vägen att hojens backspeglar nästan skrapade i fasadputsen. I backspegeln såg man faktiskt inget annat än sin egen rygg. Här kan man tala om garagevändningar. Det mest fantastiska var emellertid Jane i sin lilla lastbil som låg längst bak. Trots de små manöverutrymmena hängde hon med. Backspeglarna måste ha blivit blästrade mellan husen! På ett ställe var det så besvärligt att vi tvingades åka mot påbjuden färdriktning, du vet den där vägskylten med röd botten och ett bredd gult streck tvärs över, för att komma fram. Kenneth och Uffe påstod vid pausen senare att man hade ändrat på skyltningen i stan under veckan som passerat.

Dagens etappmål var ett mindre pensionat som hette Hyttans Gård i Riddarhyttan. Pensionatet var öppet fast det stod ”Stängt” på en stor skylt som hände i fönstret. Det här med skyltar är inte lätt. Vi fick trevlig inkvartering och en ännu trevligare avslutningsmiddag. Man hade dukat upp med en medelhavsbuffé av det större slaget och till det ingick också en stor källarsval simmig öl. Årets prisutdelning tog fart i deras stora veranda och den sedan starten obligatoriska svarta t-tröjan med texten CONCRETE BIKE TROPHY 2013 delades ut till samtliga. Vad har jag nu glömt att berätta om? Alla tokiga historier? Motorcykelallsång med brum brum. En liten sängfösare innan natten?

Men en sak kommer jag i alla fall ihåg och det är att nästa år är det Anders Sandell och Micke Carlsson på SWEROCK som har lovat hålla i organisationen och utflykterna. Det blir sannolikt någonstans i Upplandstrakten. Väl mötte då och tack för detta års mc-träff.

Det här inlägget postades i Klubbinformation. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *